Igår åkte jag in till stan för att få laserbehandling, det gick enligt planerna en stund...sen fick hon syn på mina tår och fot (det har spridit sig lite)...

Sen gick inget enligt planerna!

Min väna, rara, snälla, lugna laserkvinna blev upprörd, rejält upprörd!

Trodde inte det var möjligt i hennes fall så jag blev nästan rädd.

Hon vankade fram och tillbaks, uppmanade mig att fara till läkare...ville tvinga dit mig...hotade med att följa mig dit osv.

Jag försökte streta emot, men hon var omedgörlig!

Så jag lydde...och åkte iväg till sjukhuset och den förhatliga akuten.

Konstigt nog så blev jag insläppt, trodde de skulle hänvisa mig till hälsocentralen idag istället, men när sköterskan såg min fot så tyckte hon det var bäst att en läkare tittade på den.

Så det bar in till en brits där...i gummistövlar...

Jag hade nämligen bara tänkt åka på laser och sen hem igen. Jag hade testat att gympadojorna gick på foten, men när jag skulle åka så insåg jag att det är lättare att få in foten i gummistövlarna så det fick bli så.

Men ja, på akuten är de väl vana med det mesta, slitna gummistövlar och gummistövel"doftande" strumpor är nog en baggis för dem ;)

Några sköterskor tog blodprov och blodtryck, det sistnämnda löpte amok.

Jag avskyr av någon anledning att ta blodtryck och var förstås arg och skärrad över att bara vara på akuten...igen...1,5 år emellan är på tok för nära inpå för mig!

Fick sen vänta in läkaren som typiskt nog var den samma som jag hade förra gången och det var mycket tydligt att han mindes mig (fast han låtsades ha fått uppgifterna från journalen), jag fräste tydligen till rejält angående ryggmärgsprovet ;)

Eller så är jag helt enkelt oförglömlig ;)

Nåja, han fingrade på min fot och ritade runt utslaget eller vad jag nu ska kalla det.

När sen svaret på blodprovet kom så visade det att jag hade infektion i kroppen och fick recept på antibiotika.

Han uppmanade mig att komma dit igen om utslaget spridde sig mera - jag kunde ju kolla efter det han ritat, så jag undrade om jag inte fick tvätta fötterna på länge nu då ;)

Receptet hämtades ut och jag blev riktigt glad när hon hörde upp ifall jag behövde lactofilustabletter eller något sådant, för ja, det behöver jag!

Hela jag slogs ut av antibiotikan sist, fick väl alla biverkningar som går att få!

Men jag förstår min kropp, den är inte ens van att få huvudvärkstabletter och så får den sånt där gift liksom!

Den slipper ju i alla fall kortisonet den här gången...

Första pillret är nu svalt och nu hoppas jag det går enligt mina planer, för nu planerar jag att min fot ska bli frisk fort!