Idag var min sista dag som vikarierande kultursekreterare i Jomala.

Som jag tidigare berättat så dras tjänsten in, efter mycket velande hit och dit...som började långt före min tid där.

Tyckte de kunde ha velat några år till....

Det blev sista träffen med gänget idag, mina arbetskamrater och jag var på avskedsfika på Bagarstugan.

En trevlig sista stund med kollegorna med chokladigt, gott fikabröd till :)

Men nu är det verkligen slut och jag är arbetslös...fast jag föredrar att säga att jag har sommarlov :)

Min gräsmatta började se ut som en djungel och det var verkligen dags att klippa den.

Mina ben sa dock att de fått nog efter allt gående på Skansen så både på lördagen och söndagen blev det oklippt, men på måndagen kändes det rätt ok i benen så jag bara väntade på att det skulle torka upp lite i gräset innan jag körde igång.

Det var tjockt, det var fuktigt, det var långt. Gräsklipparen kärvade nästan ihop av allt gräs. Den stannade en gång, då kände jag hur slut jag var och tog en vattenpaus.

Körde igång igen, men sen måste jag ta en paus efter ett tag igen...man är inga häv liksom :(

Körde åter igen igång, men sen fick gräsklipparen soppatorsk...då var jag mer död än levande så den fick vila ett tag.

När jag återuppstått från de döda tankade jag gräsklipparen och tänkte med mest envishet klippa det sista, men se då startade inte klipparen! Nähä, då fick jag väl vila då!

Dagen efter, dvs igår, tisdag, insåg jag att de börjat asfaltera en vägsträcka en bit från mig....det uppstod nämligen bilkö utanför mig hela tiden.

Okej, jag kände inte för att klippa gräs med publik, men däremot kunde jag ju roa dem med den oklippta biten av gräsmatta så där mitt i liksom ;)

Idag är det mulet...och inga bilköer...få se om det sista blir klippt idag eller inte.

Sen är det bara resten kvar, dvs andra gården...och där finns diverse hinder så som stora nerfallna kvistar, diverse rester från snöplogningen och till och med en hel fallen björk.

Jag tycker för övrigt att det är gräsligt att jag inte kommer in på Facebook idag...inte ens på hemsidan liksom! Tänk vad van man blir att gå in där och kolla läget...nu har jag ingen aning om hur läget är   

Finns jag alls idag?

Jag kanske är fånig, jag kanske inte följer med min tid, men jag gillar inte när folk använder bara små bokstäver i texter,  kommentarer osv.

Jag tycker det ser konstigt ut.

Jag gillar inte att se mitt namn skrivas med liten bokstav...och ingen annans namn heller.

Det känns som om namnet blivit mindre värt...som man inte är värd den stora bokstaven i början av namnet man haft sen man döptes.

Hur svårt är det att sätta en stor bokstav i början på ett namn?

Eller i början på en mening? Åtminstone i löpande text?

Jag förstår inte varför det blivit så här, är det bara slarv?

Är det lathet?

Vad det än beror på så hoppas jag det är någon trend, något som försvinner.

Jag gillar att heta Susy med stor bokstav i början!

Igår var det en underbar dag :)

Allt började med att jag såg ett filmklipp om djurbebisar på Skansen och delade det på Facebook med texten att jag ville åka till Skansen!

MamAnn meddelade att hon kände det som sin moderskapliga plikt att ta med sitt barn till Skansen (hon har adopterat mig eftersom jag är föräldrarlös) ;)

Hennes man kom med som vår privatchaufför, vilket sparade en hel del på mina överkänsliga ben :)

Efter lite växtshopping släppte chauffören av oss här:

Sen åkte vi Bergbanan upp och fick gå en del för att hitta till aphuset och akvariet.

Mina ben gillade inte alls trapporna, men det fick gå bara.

Vi såg så många djur av alla de slag och jag var så där löjligt lycklig :)

Det har väl knappast undgått någon att jag älskar djur!

Mina ben gjorde ont som tusan igår och värker idag, men det var så värt det :)

Tänk att man har sådana vänner som ser vad man önskar och uppfyller ens önskningar med glädje!

Tack så himla mycket MamAnn med make!

Det var en underbar dag och jag är så tacksam att ni tog mig med er!

Idag fick jag den stora äran att åka till vikingabyn och leka.

Ja alltså, jag skulle leka viking för en dag.

Det kändes lite märkligt att åka dit när det inte var marknad, men är man novis så är man :)

Vi började med att försöka hitta vikingakläder åt mig.

Det var inte det lättaste...jag är ju en "gnutta" framtung upptill och det ska man tydligen inte vara som vikingkvinna.

Nåja, efter lite sökande så löste det sig, jag var en viking när barnen kom.

Ja just ja, det var just pga barnen jag var där. Det vankades skolbesök där idag nämligen.

Två klasser kom dit för att lära sig mer om vikingar.

Vi började med att klä dem i vikingakläder, annars släpps man nämligen inte in.

Efter det fick de höra lite historia och sen fick de testa på en massa olika vikingapyssel.

Jag var behjälplig där jag kunde...eller ja, jag fick ju lov att lära mig liksom...inte lätt att vara novis ;)

Vi fick vikingamat till lunch, smaskens :)

Barnen sökte sedan efter en borttappad skatt.

Lite pyssel till och sen fick vi vikingaplättar, mums :)

Dagen avslutades med att småvikingarna fick återgå till vanliga barn och vinkades av vid porten.

Jag tror de kommer minnas dagen med glädje, de verkade i alla fall ha kul.

Kul hade jag med, men nog märks det att jag inte är i det skick jag borde vara.

Benen är onda och stumma efter allt stående (och då försökte jag ändå sitta så  mycket jag kunde), hela jag är trött av all frisk luft, ljudet av många röster och av att ha visstats i ett rökigt rum (brasan rökte in rejält innan den kom igång ordentligt).

Eftersom jag lämnade vikingadressen kvar i vikingabyn så är jag nu en fd viking som luktar som en böckling....trött men glad och tyvärr fortfarande framtung.

Jag skrev tidigare en blogg om att jag hört södergök och blivit rädd.

Sen dess har göken här blivit koko eller nåt sånt.

En kväll hörde jag några snabba korta koko från väster och hann le en stund...tills jag hörde koko från söder en kort stund senare.

Nån kväll senare hörde jag göken från norr först och sedan från flera olika håll.

Idag när jag gick efter posten hörde jag göken från norr och plötsligt ser jag den också.

Den satt på en telefonstolpe och ropade. När den tyckte att jag kom för nära så flyger den iväg och sätter sig och gal lite längre bort i norr.

Medans jag tar posten ur lådan så flaxar den iväg över vägen och sätter sig i väster och gal.

Undar om kokon blivit koko...eller är det bara så som nån skrev på facebook: Den söker väl partner!

Alla vet ju hur tokig man kan bli då :)

Vaknade i morse och konstaterade att dimman var så fuktig att det såg ut som det hade regnat där ute.

Själv kände jag mig inte någge vidare.

Jag hade början till huvudvärk och försökte mota Olle i grind...funkade inte så bra, men det var bara att bita ihop.

Eftersom jag hade tagit upp kalopskött ur frysen redan igår  kväll så var det bara att börja med det.

Det ska ju koka ett bra tag innan det är klart liksom.

Efter att kokning och ätning var klart så fick jag ge upp och lägga mig i sängen.

Huvudet bultade på...suck....

Somnade till sist en stund, men inte hjälpte det så mycket :(

Försökte med en promenad efter tidningarna (ja, jag hade åter igen glömt hämta lördagstidningen) och en stund i hammocken, men inte blev det bättre av frisk luft heller.

Funderar på om jag har sympatihuvudvärk med er som varit på jobb idag?

Det verkar lite onödigt tycker jag...

Jag läste min blogg från idag för ett år sen.

Då var jag häpen över hur sjuk jag var ännu efter en månad....

Himla tur att jag inte visste hur mycket sjuk jag är idag ännu, ett år och en månad senare....

Det var vissa som ifrågasatte då hur jag kunde vara så dålig ÄNNU...inte undra på att samma människor inte förstår det idag. Fast nu har det tillkommit många fler skeptiker: Är du sjuk ÄNNU??

Ja, om jag valde själv så skulle jag inte vara sjuk ännu eller jag skulle aldrig ha fått borrelia från början!

Det är faktiskt inte skoj alls...inte ett skit faktiskt!

Men det är som det är, så man får ta det som det är och hoppas på mer och mer bättring.

Det går ju framåt (och lite bakåt ibland), men det går långsamt, men jag hoppas trägen vinner :)