Den strida strömmen av omtänksamma människor verkar fortfarande inte ta slut.

Blev just uppringd av ena exgrannen med frågan om jag ville fira jul med dem i år igen (fast ifjol var vi fortfarande grannar). Så rart av dem att tänka på mig, men i år sa jag nej.
Det var mycket mysigt ifjol och maten var god, men i år vill jag vara hemma med min lilla familj, dvs Hans.

Jag saknade honom ifjol och låtsas att han saknade mig också (han sov som en stock när jag gick och även när jag kom hem igen).

Jag är visserligen nyfiken på deras nya hem, men det kan jag se en annan gång.

Det är en mycket trevlig familj och i år blir de många också...till och med barn är det med, men näe, Susynand trivs bäst under sin korkek hon ;)

Men rörd blev jag ju igen, omtänksamhet har den inverkan på mig som ni ju vet :)