....ja alltså, den tog ju slut i natt då, men jag har inte kommit mej för att blogga förrän nu.

Kanske berodde det på att det kändes som jag inte gjorde annat än klippte gräs. Jag gjorde annat också, men det känns som gräsmattorna tar över mitt liv på våren-sommaren!

Jag har två jättestora gräsmattor och de tar evigheter att klippa.

Till på det var jag tvungen att ta bort kvistar för att ens kunna klippa...och mosstorvor som plogaren placerat lite här och var under vintern.

Jag klippte gräsmatta både på fredagen och på lördagen och ändå klippte jag inte allt pga att jag inte hade hjärta   att klippa bort alla blommor  som finns lite här och var i gräsmattorna. Jag körde slalom runt dem och lämnade stora områden helt oklippta...vilket jag får lida för nästa gång jag ska klippa förstås.

Jag inser att jag borde köpa en åkgräsklippare, det här tar för mycket tid och kraft...men en sån är inte billig...och man får gratis (förutom bensinen då) motion av att klippa gräs.

Har nog tänkt dessa tankar i många år redan och alla år klipper jag vidare med min gamla Viking...och planerar in mer "ängsmark" som inte "behöver" klippas...jag lever snart i en djungel  

...."Hur man förstår en kvinna" kommit ut

....mycket skojig inom jobbfronten  

I måndags började jag dagen och veckan med att öva teater med "mina" duktiga teaterbarn, var så stolt över dem.

I tisdags morse rallade jag runt Jomala med en arbetskamrat. Vi delade ut bokkassar på dagisarna, familjerna kan då låna en kasse med böcker direkt från dagiset. Det kallar jag service!

Sen åkte jag hem några timmar och sen till Ramsholmen för att gå "Kulturvandring bland blommor och blader" (visst är jag fyndig när jag hittar på evenemangnamn va??).

Tyvärr hade vädret vänt från strålande solsken till strilande regn  

Men några tappra själar i bra kläder + Alf Åkerholm (vår guide) och jag dök upp och gick runt på stigen. Trots regnväder   och vind  så var det otroligt vacker på Ramsholmen som vanligt.

Igår, onsdag, spelade "mina" teaterbarn upp min pjäs "4 prinsessor och 1 prins" för sina föräldrar och syskon.

Jag agerade stubbe eller nåt...som viskade vid behov  

Barnen var så duktiga och jag vart ännu mer stolt över dem.

Jag sa att det kommer att kännas konstigt att inte åka dit en gång i veckan framöver, så jag kanske dyker upp då och då ändå...vilket jag gjorde redan idag för jag kom på att jag glömt kvar min fluga där.

Barnen undrade vad jag gjorde där...kanske de trodde vi skulle börja öva igen...tyckte de såg lite oroliga ut  

Nu borde jag gå och se om Viking är på hugget att gå en längre promenad...men jag kan inte påstå att jag är så himla sugen på det själv.

Och frågan är ju vad det är för mening med en nyklippt gräsmatta när jorden ska gå under på lördag   

....kom jag och A oss iväg till Sverige.

Vi har vart på väg länge (som jag skrivit om tidigare) och hela tiden har det kommit nåt i vägen  

Vi har pratat mycket lite om att vi skulle åka nu. Vi hade datumen satt, men inget annat.

A frågade i början på veckan om vi hade planen på G till helgen eller inte och jag frågade: "Din eller min?". Det frågade jag för att vi skulle bestämma vilken bil vi skulle ta. Skulle vi tagit min så behövde den städas och tömmas. Vi tog A:s bil, den är större (vilket behövdes) och jag slapp städa.

Sen ringde A i fredags och frågade om vi skulle ta Eckerölinjen båda vägarna (och la för säkerhets skull till: Ifall vi mot förmodan skulle åka nånstans imorgon  ) , vilket jag tagit för givet redan (ingen av oss är några fans av Rosella). Men annars har vi inte pratat om det på flera veckor.

Jag är glad att vi kom oss iväg, det var en trevlig dag. Visst var vi trötta och visst hade vi ont både här och där (ålderdomen är ingen fröjd), men vi fick umgås. Vi fick prata i fred. Vi fick skratta, mycket och länge.

Vi handlade en massa nödvändigt och sånt som vi behövde .

Tack för en bra dag A, behövde den och att umgås med dej!

Vi måste snart göra om det, vi måste ju lösa ut våra presentkort från ÖB    

I onsdags kväll beslöts det att jag får förlängt vikariat fram till den 30 september och det känns bra att ha sommarjobbet räddat.

Får till och med ta lite tjänstledigt så även jag får nån sorts semester denna sommar.

I höst ska tjänsten lediganslås och då är ju min framtid där mycket osäkrare.

Man vet aldrig vem som söker och hur mycket meriter och utbildning de har.

Den som lever får se, den dagen den sorgen.

Till dess jobbar jag vidare som jag gjort hittills och hoppas det duger  

Våren inleddes 1 mars enligt almenackan, det märkte vi inget av i naturen...sen segade det sig fram och plötstligt sa det pang eller nåt och vintern kördes på porten hasta la kvick.

Sen fick bakslag på våren...några gånger och nu är det hett som sjutton igen och vårblommorna har fått jättebråttom igen.

Bäst att njuta nu för jag hörde att de lovade kallare igen. Lite kallare kan det vara så det inte går så himla fort där ute i naturen, men frostnätterna slipper jag gärna framöver!

Jag åkte via kyrkogården och vattnade på väg hem idag och kunde inte låta bli att fiska upp mobilen och ta några bilder på fårhagen bredvid kyrkan. Den är helt underbar på våren.

Bilden gör inte verkligheten rättvisa, men ni kanske får ett hum om hur det ser ut där just nu.

Jag jobbar vid en skola och har sett att barnen har sprungit utan jackor hela dagen där ute.

Jag skulle ner på byn med lite affischer och tänkte att det kanske kunde vara varmt med tanke på barnens lätta klädsel, men de har sprungit lättklädda sen snön försvann till och från och då har det oftast varit för kallt.

Så som den tant jag är så tog jag jackan på mej när jag gick ut, men den åkte av rätt fort, för det var ju verkligen varmt!

Härligt ju  men det blev en värmande promenad fram och tillbaks.

Fast det var ingenting mot hur varmt det var i bilen när jag sen skulle köra hem  

Inspirerad av värmen sökte jag fram min fotlänk och min tåring och satte på mej dem. Sen putsade jag upp mina sandaler också så att tåringen har en chans att synas...som Anpe skrev åt mej på FB!

Det har hänt mej ett antal gånger att nån ringt eller till och med kommit hem till mej med frågan om jag hyr ut mitt föräldrarhem.

Jag svarar alltid nej och de undrar alltid varför...

Varför måste jag ha en förklaring?? Det är väl upp till mig eller??

Jag har en förklaring eller egentligen flera stycken.

- Huset är under renovering, jag har inte haft tid, ork eller råd att göra det som behövs.

- Det är något konstigt med vattnet i huset och de rörmokare jag försökt fått att lösa problemet har mest kliat sig i skallen och vägrat höra på det jag (kvinnligt kön, förstår inget, kan inget) sagt.

- Det finns hur mycket grejer som helst kvar i huset efter mamma och pappa, inget värdefullt, det har flyttat till annat bo för länge sen, men sånt som de satte värde på, samlade på eller gjorde. Var ska jag göra av med allt det? Svårt att göra sig av med sånt liksom.

- Och sist och slutligen, bara jag får allt ovan fixat så kommer jag att flytta in där själv.

Och idag ringde alltså ännu en...tipsad av en som borde veta bättre, en som jag pratat med om det här och sagt att jag inte tänker hyra ut, men ändå händer det...om och om igen...nån som tipsar, nån som ringer, jag fräser, men förklarar sen varför jag blir så sur...och oftast förstår de.

Om man vill hyra ut nåt eller sälja nåt så brukar man väl föra det till mäklare eller sätta in en annons. Så skulle jag i alla fall göra och fram till det så är inte huset till uthyrning eller försäljning! Så det så!