....kom jag och A oss iväg till Sverige.

Vi har vart på väg länge (som jag skrivit om tidigare) och hela tiden har det kommit nåt i vägen  

Vi har pratat mycket lite om att vi skulle åka nu. Vi hade datumen satt, men inget annat.

A frågade i början på veckan om vi hade planen på G till helgen eller inte och jag frågade: "Din eller min?". Det frågade jag för att vi skulle bestämma vilken bil vi skulle ta. Skulle vi tagit min så behövde den städas och tömmas. Vi tog A:s bil, den är större (vilket behövdes) och jag slapp städa.

Sen ringde A i fredags och frågade om vi skulle ta Eckerölinjen båda vägarna (och la för säkerhets skull till: Ifall vi mot förmodan skulle åka nånstans imorgon  ) , vilket jag tagit för givet redan (ingen av oss är några fans av Rosella). Men annars har vi inte pratat om det på flera veckor.

Jag är glad att vi kom oss iväg, det var en trevlig dag. Visst var vi trötta och visst hade vi ont både här och där (ålderdomen är ingen fröjd), men vi fick umgås. Vi fick prata i fred. Vi fick skratta, mycket och länge.

Vi handlade en massa nödvändigt och sånt som vi behövde .

Tack för en bra dag A, behövde den och att umgås med dej!

Vi måste snart göra om det, vi måste ju lösa ut våra presentkort från ÖB