Igår lyckades jag äntligen komma mig för att blåsa löv vid garageinfarten!

Det var på tiden, men fördelen med att jag väntade var att löven var rejält sönderkörda till smulor och klart lättare att blåsa iväg än hela löv :)

Sen spolade jag av plattan också och lyckades blöta ner mig själv när munstycket skruvad upp sig, men det var rätt skönt med en liten dusch.

Efter jag hade vilat lite inne så gick Hans ut och då passade jag på att dammsuga, händer inte så ofta att han går ut på dagarna i denna hetta så jag måste liksom passa på.

Han är livrädd för dammsugaren eller ja, det är väl ljudet av den som skrämmer honom och som kattpersonal så försöker jag undvika så mycket obehag som möjligt för honom.

Efter det så funderade jag på om jag skulle ta och klippa lite äng också, men tänkte att det fick vällan vara nog med stolleprov för en skraltig kropp på en dag.

Det visade sig vara en god idé för jag kan inte påstå att min arma höger arm mår bra idag :/

Fast kanske jag skulle prova på att klippa lite äng idag ändå....funderar lite på saken...

Igår var jag för första gången i år ut till paradiset.

Det har inte blivit av före, men nu funkade det på alla sätt :)

Tyvärr såg vattnet ut som en grön soppa så jag ville inte gå i och simma...dumma alger :(

Istället blev det mellanmål på badudden med skurkärringen:

Jag brukar inte dela bilder på det jag äter (inte ens fotografera det när jag tänker efter), men när jag hällde ut ärtskidorna på berget så såg det så inbjudande ut att jag bara måste fotografera dem och gott var det också :)

Skurkärringen försöker bara undvika solsting :)

Efter en stund i solen så var stugan sval och inbjudande som vanligt :)

Läste lite. funderare lite och blundade sen en stund...finns inget ställe jag sover så bra på som där :)

Jag hade släpat dit min nyinköpta vasskratta och nu skulle den testas.

Jag har så himla mycket vass vid stranden att det inte går att ta sig ut där. Så har det varit i många år och det märktes på botten kan jag säga :(

Första delen var bara dyig och på vissa ställen nästan torr, men jag högg med krattan och fick till en bra lång gång genom vassen.

Då stötte jag på en vall med gammal vass och stannade upp för att se om den var tunnare nånstans och gick att ta sig igenom.

Då märkte jag plötsligt hur slut jag var!

I vasshackandets hetta hade jag liksom inte märkt det   

Kanske lite väl att stå och slå vass i denna hetta, visserligen var jag i skuggan av vassen, men det var ju varmt ändå. Och ja, jag är ju inte helt återställd ännu liksom.

Så det blev till att gå upp till den svala stugan igen.

Vila, läsa och lösa korsord....mmmm....sommar....kommer förhoppningsvis fler vassa dagar.

Gick sen till min morbror och moster, till deras del av paradiset och fick skjuts tillbaks till båthamnen.

På vägen dit tyckte min morbror att vi skulle lägga nät!

- Eh, sa jag, menar du att jag ska ro?

- Ja, sa min morbror

- Det har jag inte gjort på år och dag, sa jag, tror du jag kan ännu?

- Jodå, sa morbror uppmuntrande

Och tammetusan, jag kan ro ännu...måste vara som med cykling, det sitter kvar i ryggmärgen :)

Visst tusan var jag ringrostig och tövlade lite, men det gick :)

I Hammarland finns bara en affär och den ligger nästan i andra ändan av kommunen för min del.

Detta betyder att jag sällan åker dit, fast under min tid som vikarie på dagis var jag dit rätt ofta :)

Idag åkte jag dit för att fylla på lagret lite grann.

I vanlig ordning träffade jag på folk jag sällan ser och ett dagisbarn kom fram och hälsade glatt på mig :)

Det gjorde mig så glad så jag ler ännu...gullungar :)

Hugos har diverse grejer och jag slutar aldrig imponeras över att de tar in nyheter fort och har udda saker som andra och större affärer inte har.

Idag lyckades jag hitta:
- De nya Ballerinakexen (ja, jag har gått på reklamen, jag är en sucker för nyheter)

- Hellosan fotkräm (säljs annars bara på apoteket här på Åland)

- Små hårsnoddar (som passar mina klena flätor)

Och då sökte jag inte efter något av dem, plötsligt fanns de bara där framför mig.

Tack Hugos inköpare, ni tänker som mig ni :)

En längre tid har jag drömt en massa om mina föräldrar.

De är väldigt levande i mina drömmar och det känns som de aldrig har lämnat mig, det känns väldigt naturligt att de finns med mig igen liksom.

Jag tänker på dem alla dagar, saknar dem hela tiden, men minns numera dem med mer glädje än sorg.

Glädjen över att få ha haft dem i mitt liv.

Glada minnen poppar upp, det finns ju sämre minnen också, men de liksom sorteras bort :)

Hjärnan är praktisk på det viset ;)

Ibland kan jag ännu bli väldigt ledsen över att de inte finns här bredvid mig mera, men det går ju inte att göra något åt.

Jag vet inte varför jag just nu drömmer så mycket om dem.

Kanske de vill lämna ett meddelande?

Kanske de vill hjälpa mig på något sätt?

Men du mamma, den här drömmen i natt var faktiskt inte trevlig alls!

Gör om och gör bättre i natt tack!

Jag sa åt en person härom veckan att jag inte känner mig ensam.

Jag har min katt och jag har vänner, men utan föräldrar är man väldigt ensam ändå.

De har alltid funnits, de borde alltid finnas...de borde vara odödliga!

Saknar er båda massor!

Ni får gärna dyka upp i mina drömmar, men gör det då på ett bra sätt...annars känns det som jag blivit snuvad på konfekten (tryggheten) liksom!

Åter igen så blev en resa till Sverige inställd för mig.

Det ligger oftast inte på mig att det blir inställt, men de jag ska åka med eller till dem jag ska åka får nån sorts förhinder.

Jag har själv ställt in resor, pga mitt mående eller Hans mående, men oftast är det någon annan som ställer in.

Undrar om det inte är meningen att jag ska åka över pölen?

Eller har folk tröttnat på att ha mig som sällskap eller som besök?

Är det min ödeslott att stanna här på kobben?

Utan att passera över pölen?

Ha ha, näe, jag kan ju åka själv över pölen.

Kan själv!

Jag kunde ha åkt igår, men jag var så inställd på att hälsa på en vän så det blev liksom fel alltsammans.

Jag hade förberett mig för att åka på besök, fixat och packat ihop grejer och så.

Rätt sent på kvällen blev det inställt...eller jag var inte välkommen dit eller nåt sånt.

Så jag bokade av och la mig sent på ren trots ;)

Som en barnrumpa som inte får som hon vill ;)

Men nästa gång så planerar jag nog bara in mig själv som sällskap och Norrtälje som mål, verkar vara enklast att bara ha sig själv att lita till.

I torsdags lagade jag mig iväg till stan för att träffa en vän och hennes två döttrar.

Hon hämtade pizza åt oss och vi skulle äta ute.

När jag satte mig ner på stolen så kändes den som den gled och plötsligt låg jag på stolen.

Och den gick sönder :(

När man är tung så är det en av ens mardrömmar :(

Nu påstod min vän att den antagligen gled utanför kanten på altanen och att den gick sönder för att den var  murken.

Jag ville betala för den, men det fick jag inte :(

Och inte fick jag betala för pizzan heller :(

Tur att jag hade choklad med mig som lite plåster på stolen ;)

I morse ringde min mobil kl. 6!!!

Jag var vaken, som tur var, annars skulle jag nog blivit livrädd.

Personen som ringde var långt ifrån nykter och förstod inte att natten blivit morgon liksom...hm....

Nåja, det blev ett rätt långt och rörigt samtal, men jag blev i alla fall utnämnd till en trevlig och ärlig tjej.

Sånt ska man väl lyssna på va?

Ni vet det där med att man får reda på sanningen från barn och fyllon ;)

Igår åkte jag in till stan på ett möte, det gick helt ok och sen åt jag lunch på thaistället vid bussplan.

Där var jag ensam eftersom klockan var runt 14.

Från köket hördes högljudda diskussioner på thai.

Jag förstod förstås ingenting och var först lite irriterad på att det var så högljutt, men sen skärpte jag till mig och slutade sura.

De hade väl också rätt att prata på när det är lite lugnare liksom, med ändrad inställning så började det roa mig istället :)

Jag åkte sen iväg och köpte blommor till gravarna....nu ska jag bara få dem dit också!

Jag skulle även handla lite, men vek in till Feja innan det.

Jag har inte varit dit sen de flyttade så jag gick omkring där och häpnades över hur mycket grejer de hade där som inte har med städning att göra.

Plötsligt får jag syn på gummistövlar!!

Rusar förstås dit och börjar riva i dem, hittade en sort som ropade mitt namn.

Hittade inte rätt storlek och suckade tungt....men plötsligt hittade jag en hög till med lådor och där fanns min storlek :)

Behövde dem ju :)

Visst står det Susy på dem?

Till och med en annan gummistövelsökade person som jag inte känner tyckte de var som gjorda för mig :)

Äntligen ett par gummistövlar som inte har några extra hål :)

Att de är tuffa också är bara en bonus :)

Igår var det midsommarafton och den började jag i vanlig ordning lite för tidigt, men tog igen det med lite mer sömn sen.

Innan jag sov igen så satte jag igång en tvättmaskin...ca 10 minuter efter det så började det regna!

Ups!

Nåja, det redde upp sig, när jag hängde ut tvätten så hade det slutat regna redan :)

Hängde ut midsommarkronan i gråvädret och hoppades det inte skulle regna på den...den är redan lite luggsliten från fjolårets regn, men den duger åt Hans och mig :)

Jag åt sill och nypotatis till lunch (namnam) och allt kändes ok. Jag förberedde mig för att åka iväg på middag.

Plockade ihop sånt som skulle med....och plötsligt svängde allt :(

Jag började må konstigt, blev hemskt trött och det tryckte i huvudet.

Provade lägga mig ner och sova, men då kunde jag inte sova och trycket i huvudet övergick till migränvarningar.

Envis som jag är så försökte jag ändå med att duscha hett på axlar och nacke (mina problemområden när jag får migrän), men näe, det var bara att inse att jag inte kunde åka nånstans :(

Så jädrans typiskt!

Jag är nästan aldrig bjuden på middag och när jag en gång blir det så kan jag inte åka :(

Jag var trött och grinig hela kvällen, men insåg ändå att det var smart att inte åka iväg, jag hade inte varit ett gott sällskap och skulle knappast klarat av att äta något under middagen ändå!

Men tack för inbjudan Anpe, den värmde :)

Och det är väl midsommar nästa år också!