....hördes dingle-dång. Flingor som nu virvlar om, i munter vintersång       

Yrvaket slog jag upp ögonen och undrade va tusan det var för liv???

Det tog några sekunder, sen kom jag på att det var klockradion och att jag skulle upp i julotta.

Undrar vem som satt sån jädrans volym på klockradion bara...hm...

Upp och iväg kom jag och hämtade upp grannen med bihang som vanligt.

I år var började julottan redan kl. 6.30 och det kändes väldigt tidigt, men det är så det ska vara när det är på riktigt.

I kyrkan brann massor med stearinljus och myskänslan var som vanligt stor.

Jag tyckte dock att det var färre besökare än vanligt.

Vi som var där fick i alla fall lyssna på prästen, några textläsare, kyrkokören och en kantor som verkade lite trött.

Jag fick sjunga julpsalmer vilket jag alltid ser fram emot.

Glädjande nog så märkte jag att jag fått tillbaks lite mer av min rösts kraft, den som borrelian snodde.

Tack så mycket, men lite till behöver jag för att bli helt nöjd :)

Hemma väntade Hans och frukost (min, han fick som vanligt så fort jag stigit upp)...och sen en lång sovstund.

Denna gång slapp jag väckas av julmusik på hög volym :)

God fortsättning!