Hå hå ja ja, idag har min hjärna utsatts för många prövningar, men samtidigt var det väldigt trevligt och förnöjsamt.

Jag åkte och hämtade upp min australienska småkusiner, båda som är här på Åland nu.

Vi åkte sedan iväg mot Geta, men eftersom jag tog den mindre vägen genom Svartsmara så fick de syn på Finströms kyrka så vi åkte dit en sväng.

När vi åkte därifrån så vek vi in till gamla Sarlings, eftersom de såg vackra möbler i fönstret där. 

Där finns nu den Rosa Verkstan och hon som har det välkomnade oss in. Dit har jag aldrig varit och det var verkligen mysigt och vilka grejer hon gjort alltså!!!

Härligt oväntat stopp på vägen :)

Vi stannade sen upp vid Geta kyrka bara för att jag ville visa att vi har lite mindre kyrkor på holmen också.

Nästa stopp blev Soltuna, eftersom jag aldrig lyckas ta mig dit annars så planerade jag in det på dagens tur, man får inte vara dum ;)

Vi åt lunch där, himlars så gott!

Sen är det ju en helt vidunderlig utsikt därifrån också, lite halvmulet var det, men det gjorde ingenting alls det:

Efter det så åkte vi till våra mammors kusin med fru som bor i Tjudö.

Där kom min hjärnas stora prov. Jag hade redan pratat engelska i några timmar, men nu skulle jag översätta vad mina småkusiner sa på engelska och vad våra äldre släktingar sade på svenska.

Det blev kaos i hjärnan hur många gånger som helst och jag berättade på fel språk åt fel personer flera gånger, men mestadels blev det väl rätt tror jag.

Då och då så tittade någon av dem på mig och då förstod jag att jag missat att översätta något.

Öh...vem sa vad sist???

Till slut var jag så trött och till på det sockerchockad av himla god äppelkaka (smakade som mammas så till på allt fick jag en rejäl nostalgitripp mitt i allt) så allting blev till en himla svengelsk soup.

Då var det dags att åka iväg, lämna av mina släktingar (vänta nu, tog jag rätt par med mig???) och åka hemåt.

När jag äntligen kom mig hem så tilltalade jag Hans på engelska och han såg synnerligen konfunderad ut.

Nu tror jag mitt engelska språkbad är över för den här gången (förutom via mail då) och det tror jag min snurrhjärna tackar för.

Over and ut!

I morse åkte jag iväg till Eckerö post- och tullhus för att hämta upp en av mina småkusiner som är här på besök just nu. Hon bor där för en kort tid för att samla fakta om sjöfarten osv, hennes morfar var sjöman, han stannade till i Australien, fann kärleken och bildade familj där.

Flera av dessa släktingar har varit hit, hennes mamma och pappa kom först och sedan har 4 av de totalt 6 syskonen varit hit, de två som är här nu har båda varit hit flera gånger förut.

Idag var vår första plan att besöka deras systers grav vid Eckerö kyrka. Hon var på väg hit till Åland för sitt tredje besök när hon plötsligt avled. Syskonen visste om hennes kärlek till Åland och vi jordfäste hennes aska i en äldre släktgrav för många år sen.

Efter det åkte vi in till stan, min småkusin ville bjuda mig på lunch och det var lättare sagt än gjort på Åland en söndag i september. Om något ställe alls hade öppet idag så öppnade de tidigast kl. 14!

Men när jag visade henne lite platser i stan så såg vi att Draken öppnade redan kl. 11!

Jiihuu! Mat åt oss :)

Jag var trött redan från början och hittade inte alla engelska ord som jag faktiskt kan, men på Draken blev det ännu värre. Jag råddade ihop svenska och engelska i ett sammelsurium och pratade till sist svenska med småkusinen och engelska med personalen på Draken...som inte förstod mycket av vad jag mumlade om ;)

Nåja, det löste sig och vi fick mat och satt där i den varma solen och åt i godan ro.

Såg sen till att hon fick handla lite förnödenheter så de har något att äta där långt ut i Eckerö, inte så mycket öppet i den kommunen nu liksom.

Vi svängde även in till Hammarlands kyrka, hon var något imponerad över våra mäktiga kyrkor och jag märkte hur hemmablind man är när hon sa hur vackra detaljerna var på kyrkan. Visst tycker jag kyrkan är vacker, men den har jag ju sett sen barnsben och tänker inte på att tex de stora metalldörrarna faktiskt är mycket vackra.

På vägen tillbaks så besökte vi Jonas Wiléns ateljé, jag är inte så rysligt konstintresserad, men han är duktig och gör en massa olika saker. Han fick ett pluspoäng för att underhållningsmusiken spelades på en vinylspelare :)

När vi kom tillbaks till post- och tullhuset så hade hennes bror kommit tillbaks dit.

Han sa att han varit ut på en riktig grabbdag. Han hade börjat tidigt i morse med att få följa med och sitta i ett jakttorn och spana på rådjur. De hade inte skjutit något djur, men sett flera rådjur + en massa andra vilda djur

Efter det hade han varit med och lagt nät så han kände sig nöjd med sin dag.

Vi pratade en stund, men min trötta hjärna började få väldigt svårt att hitta ord på engelska och jag började längta hem och vila den från engelska ett tag.

Jag fick en burk honung med mig hem, den hade den manliga småkusinen skördat från sina egna kupor i Australien, ska bli spännande att pröva :)

På vägen hem snurrade min hjärna på både engelska och svenska, märkligt att det kan gå så fort att börja tänka på ett annat språk, men ja, jag pratade det ju större delen av dagen så det är väl inte så konstigt.

Trött är jag ännu, men det var en härlig dag.

Vackert väder och gott sällskap :)

Fast hjärnan är fortfarande lätt svengelsk.

Den här veckan har varit ovanligt mycket fylld med aktiviteter för att vara jag just nu.

Bilen skulle in på service i måndag och eftersom det är lite krångligt för en ensamstående att ta sig dit man vill utan bil så hämtades den inte förrän på tisdagen (liftade in till stan med snäll granne).

I onsdags var det inget program på dagen, men på kvällen var jag på 7-års kalas till en riktig duracellkanin ;)

Han var så himla glad för att fylla år att han i princip hoppade jämfota :)

Tänk om man hade bara hälften av den energin och glädjen :)

Igår åkte jag på laserbehandling och den behövde jag så väl.

Åkte sen till Rökka och slängde in två korvar med bröd till middag, det var i förbyggande syfte, skulle och handla och det hamnar väldigt mycket konstigheter i vagnen om man handlar när man är hungrig.

Blev en tur till kyrkogården efter det, där jag ryckte bort ogräs och vattnade på gravarna.

Satte en ny blomma på en grav också för den som var där hade slutat blomma.

Idag har jag inget program, tänker inte ta mig längre än till postlådan.

Hans tackar för det, det är väldigt jobbigt när mamma ränner på borta...fast han mest ligger och sover  :)

Mycket ska man vara med om, men jag måste erkänna att detta gjorde mig verkligt häpen och lite tilltryckt.

Någon frågade mig varför jag masserade min ena axel (jag var inte ens medveten om att jag gjorde det).
- För att jag har ont, sa jag.
- Hö hö hö, du skulle ha mitt onda i axeln så skulle du vet om hur det är att ha ont, mullrade en han.
- Jag tror nog ingen vill ha mitt onda i benen och armarna, klämde jag in, fast jag tror ingen hörde det.
- Du kan ta mitt onda i axeln också, så ska du få känna på ont, ha ha ha, hånskrattade en hon.
- Sen kan du ta mitt barns onda i armen också, ha ha ha, skrattade en annan hon.
- Hö hö hö, sen kan du börja klaga, hånskrattade en han.

- Ha ha ha, hånskrattade några hon.

Jag klagade inte...jag svarade bara på varför jag masserade axeln....

Som ni väl märkt så har det blivit höst, men ännu har inte värmen lämnat oss helt.

Nä, den finns i solskenet på dagarna (de kyliga nätterna och mornarna kan vi förtränga eller nåt sånt), men även i min hammock (som står mestadels i skuggan) går det helt bra att vara under dagen ännu.

Idag blev det hammocking (kan även kallas: snarkningar i hammock).

Jag tillförde några nya attribut i min utstyrsel dock.

En stycken luvtröja (går väldigt bra med en urblekt svart med massor med katthår på), rosa sockor och en tunnare filt att ha över de inte så gamla, men sen borrelian började bråka med mig, kalla benen.

En stycken varm katt tillhörde även attributen idag, han har varit med hela sommaren också, men nu kändes värmen från honom lite extra välkommen :)

Tydligen var det extra mysigt för honom också, för han ligger kvar i hammocken ännu fast jag gått in :)

Och hans middagstid har passerat redan...

I morse tog jag inte dagen som den kom för ovanlighetens skull.

Min bil skulle nämligen in på service och de vill ju gärna ha dem väldans tidigt på morgonen de.

Såg när jag kom dit att jag var lite sen, trodde de öppnade kl. 8, men näe, de öppnade redan 7.30

Nåja, bilen blev avlämnad och jag gick till busshållplatsen, kollade när bussen skulle gå och konstaterade att den borde komma nu och då kom den!

En tur runt stans norra delar och sen landade jag vid Magazin lite efter 8 på morgonen.

Då är Mariehamns centrum i princip stängt ännu...något café hade öppnat, men inte mycket mer.

Jag hade för mig att Delikatessen öppnade redan kl. 8 så jag gick ditåt. Kände på doften redan vid Sittkoffsdörren  att de hade börjat baka i alla fall....ljuvliga dofter...mmmm....jag blev tvungen att köpa lite nybakt bröd...mmm...

Tänkte från början stanna i stan och göra diverse ärenden, men då skulle jag få bli kvar i stan till kl. 12.20 när nästa buss gick. Vad gör man så länge i stan??? Ensam???

Så näe, jag fördrev lite tid genom att titta i skyltfönster och så, sen hittade jag en bänk i solen och väntade in bussen som gick 9.05 och åkte hem.

Den här vägen gick det helt ok att krångla sig från Dalbo, via stan och hem med buss, få se hur jag lyckas få till det andra vägen sen....med ett stycke vaktkatt i huset. Han tyckte jag var rysligt länge borta nu också (runt 2 timmar).

Nåja det löser sig väl...