Oj oj, det var inga lätt det inga  

Kärlek kan ju vara så mycket, man kan älska många, men på olika sätt.

Man kan även älska saker, en hobby, mat, osv.

Älska är en stor känsla och själv älskar jag bara Hans the Cat (+ några till i himlen), men tycker om och tycker väldigt mycket om många andra.

Jag säger ofta att jag älskar olika saker och att tex simma, men vet inte om det egentligen är rätt sätt att uttrycka sig.

Men är kärlek detsamma som att älska?

Kanske kärlek även är att tycka om, bry sig om och vara omtänksam...

Svårt att definera kärlek tycker jag, om nån har en bra förklaring får ni gärna kommentera...så jag blir lite klokare   

Nu har ju inte hela dagen gått ännu så det får bli en lägesrapport då ;)

Till frukost åt jag två smörgåsar, den ena med ost på och den andra med skinka och båda hade skivad tomat på sig. Till detta drack jag te och sen tog jag ett glas juice också.

Till lunch åt jag stekt fisk, potatismos och sallad.

Har klämt dit ett mellanmål där emellan också  och ska väl få i mej ett till innan jag äter middag, men vad det blir vet jag inte ännu...så det får ni inte veta :)

Mina föräldrar finns tyvärr inte mera på denna jord  

Jag tänker på dem alla dagar och saknar dem hela tiden.

När min pappa dog helt plötsligt hade jag inte ens tänkt tanken på att mina föräldrar kunde dö! De var helt odödliga i mina tankar.

Jag ramlade ner i ett stort svart hål och det var mycket svårt att komma upp igen, men mamma fanns ju kvar och tillsist kom jag upp ur hålet.

Trasig var jag, men jag levde i alla fall.

När sen mamma dog ca 5 år senare, lika plötsligt som pappa, hade jag en viss vana (vet att det låter konstigt, men så är det), men det gjorde lika förbaskat ont den gången.

Upptäckte då hur ensam man är på jorden utan sina föräldrar! Jag kände mej väldigt ensam och liten kan jag säga. Tur att jag har goda vänner och morbröder med fruar.

Tiden läker alla sår säger de, men saknaden rår den inte på.

Däremot ler jag oftast när jag tänker på mina föräldrar numera, roliga saker vi gjorde tillsammans, saker de lärde mej och fina minnen.

Mina föräldrar hade det tufft med mej, jag var en busunge och blev en gräslig tonåring...som ständigt kände sej osedd och missförstådd.

Men även en tonåring växer upp och blir förståndigare. Som "vuxen" och återflyttad till byn och granne med föräldrarna hade vi en god grannsämja och det var mycket skönt att bo som granne till sina föräldrar.

Men ännu och för alltid: Ni saknas mig!

Åh...den där första kärleken  

Den där som man har när man ännu bara är ett barn eller så är det för de flesta i alla fall.

Min första kärlek var Göran på dagis, han var den absolut sötaste pojken på hela dagiset och jag var så kär.

Han var ett år äldre än mej och brydde sej föga om mej, men det spelade ingen roll, han var ändå bäst.

Nu behöver ingen fundera på vilken Göran det kan vara eftersom jag då bodde i Stockholm så han är lite svår att spåra liksom  

När jag tänker efter så hade jag en kärlek till ungefär runt samma tid, minns inte vem som var först...eller om jag körde dubbelt  

Denna kärlek bodde och bor på Åland så därför skrivs inte namnet ut   

Han var många år äldre än mej, men han var det snällaste som fanns och när han log så kisade han med ögonen....hm...det kanske förklarar varför jag än idag är  svag för killar som kisar med ögonen när de skrattar   

Undrar om det även förklarar varför jag i vuxen ålder föredragit yngre killar också....

Jag heter Susy Ahlström och bor i Hammarland på Åland.

Här har jag bott sen jag var ca 7 år gammal, med undantag för 6 år i längenhet i Mariehamn.

Jag föddes i Stockholm, men tack å lov så bestämde mina åländska föräldrar sig för att flytta tillbaks till Åland lagom tills jag skulle börja skolan.

Jag är en riktigt hemmaapa och är helst hemma med min katt Hans, han är min familj, mitt allt :)

Jag är en riktig hönsmamma, vilket alla "mina" barn och vänner får erfara när jag oroar mej för dej och ger dem goda råd de kanske inte alltid vill ha ;)

Jag vikarierar som Kultursekreterare i Jomala fram till sista september, sen är framtiden oviss...igen...men det löser sig :)

Mer får ni inte veta nu...men det kommer mera flera dagar framöver :)

Dag 1 -  Presentera mig själv

Dag 2 -  Min första kärlek

Dag 3 -  Mina föräldrar

Dag 4 -  Det här åt jag idag

Dag 5 -  Vad är kärlek

Dag 6 -  Min dag

Dag 7 -  Min bästa vän

Dag 8 -  Ett ögonblick

Dag 9 -  Min tro

Dag 10 - Det här hade jag på mig idag

Dag 11 – Den här veckan

Dag 12 – Mina drömmar

Dag 13 - Min första kyss

Dag 14 - Mitt favoritminne 

Dag 15 - Min favorit födelsedag

Dag 16 - Detta ångrar jag

Dag 17 - Den här månaden

Dag 18 - Ett ögonblick

Dag 19 - Det här upprör mig

Dag 20 - Det här får mig att må bättre

Dag 21-  Det här får mig att gråta

Dag 22 - En första

Dag 23 - Det här saknar jag

Dag 24 - Mina ambitioner

Dag 25 - Ett sista ögonblick

Redo?

Då kör vi :)

...om jag gör ännu en sån där lista här?

En sån där med färdig rubrik per dag som jag ska skriva om?

Det var 30 punkter på den här, men tänker sålla bort lite i så fall.

Bland annat såg jag att en punkt fanns två gånger och vissa frågor har jag tjatat om förut.

Men vad säger ni?

Finns ni kvar när listan är slut?

Igår gick jag lite så där oförhappandes och fyllde år...ja, alltså det brukar hända runt den tiden varje år...har nog med att jag föddes 08.08...och kl. 8.58 (egentligen 20.58, men då blir det ju en 8 mindre och inte alls lika skoj  ).

Redan på morgonen värmdes mitt hjärta så fort jag gick in på Facebook och såg att jag fått många gratulationer där. Visst, jag vet att alla grattar dem som man ser att fyller år, men många vet jag att jag gratulerade mej med hjärtat  

Det fylldes på under dagen och även i natt och i morse hade det ramlat in några gratulationer. Över 190 blev det tillsist!!! Har försökt komma ihåg att tacka alla, men om jag missat nån: Tack   

Fick även några grattismess och några födelsedagskort på posten som värmde hjärtat   

Fick även ett telefonsamtal från 3 söta flickor (i varierande åldrar), de sjöng   Ja må du leva för mej   så jag fick tårar i ögonen...ja inte för att de sjöng dåligt, utan för att jag blev rörd (surprise!!)

Ett av "mina" barn förkunnade på fb att han är en av mina kycklingar...värmer när hönsmamman får sådana erkännanden    

Det var inte slut där, idag åkte jag in till stan och träffade laserkvinnan för uppmjukning och då hade hon plockat en blombukett i blått åt mej.

Blev så rörd (surprise igen!!) och varm om hjärtat   

Åkte sen och handlade och när jag kom ut så satt en av mina sötungar i en bil utanför. Han hoppade genast ur bilen och gav mej en kram. Vi pratade en stund och sen när vi sa hej då så fick jag en till.

Hönsmammans hjärta blev så varmt   

Inte för att jag egentligen firar min födelsedag mera, men nog värmer det fortfarande hjärtat att nån kommer ihåg en och kramar om en